Mitt i livet

Mitt i livet

Tills nu...

VardagPosted by tennyl Saturday, January 16 2016 19:57:06

Ja då är vi där. 40 år halva mitt liv har rent statistiskt gått. För mig är det vid denna punkt man inom familjen tar över som äldsten och tar hand om de yngre och äldre.
Då man summerar sina ungdoms synder och tar klivet in som trygghet och ankare åt de andra i familjen.
Vad har man gjort då vad finns att minnas och berätta för barnbarnen. Ja en hel del tror jag, jag tänkte göra mig ett försök att summera det lite kort.
Tenny Johan Larsson född den 17 januari 1976 på Falu lasarett och döpt efter tennisspelaren Tenny Svensson.
Denna dag är det 28 grader kallt i Falun, Morsan och farsan har kört de drygt 7 milen från Smedjebacken och upp till Falun.
Ganska iskallt släpper farsan av morsan och åker och dömer en hockeymatch under tiden, degen skall in till lillkillen.
Vad väntade då detta gosse barn, jo en uppväxt i ett arbetarhem i den lilla byn Flatenberg 2 km utanför Smedjebacken. I Guldbyn(Flatenberg) växte jag upp som 5 generationen Larsson, pappa Gert också känd som Hyland och Mamma Iren importerad från Havdhem på Gotland.
Jag begåvas också med världens snällaste syster som är 4 år äldre och klokare. Barndoms åren är ljusa men ack så tuffa då man fostrades i kvarteret av de äldre grabbarna Magnus Karlsson och Pälle Melin. Det var tufft, hårt och hur jävla kul som helst. Alla dessa äventyr ojojoj.
Men tiderna förändras , det blir dags att lämna trygga lilla Backby skola och bege sig in till Bergskolan i byn.
Där blir jag ganska snabbt bundis med grabbarna från Uvberget och frågan är hur många gånger jag cyklat upp på detta berg via stegelbacken . Där blev grabbarna från prickvägen, bomvägen och så Hedkvist från fel sida berget en fast punkt i tillvaron. Även alla killar födda 76/77 genom hockeyn och fotbollen blev en skön massa i tillvaron. Tjejer var jag aldrig nåt vidare på så det var lika bra att låta bli.
Några vuxna i min närhet som bidragit mycket till den jag är genom åren som jag vill nämna särskilt Kurt Brandt, Jan Granlund, Ronny Ryden, Affe Bjurling, Hans-Erik ”Pruppen” Andersson , alla föräldrar i kompisgänget som gett oss förståelse och ansvar att bli vuxna. Min familj, bästa morbror och farbror samt mor och farföräldrar. Morfar som jag tyvärr aldrig fick träffa, farfar och mormor som dog alldeles för tidigt. Tack för uppväxten och alla ljusa minnen mamma Iren och pappa Gert, Jag älskar er alltid.Hur som helst så kom gymnasiet och flytten till Falun och Lugnetgymnasiet.
Efter att Anders Kallur ratat mig i gallringen av papyrus truppen så försvinner väl drömmen om att bli en hyfsad hockeyspelare. Jag lirar dock vidare i Falu HC och satar lite mer på dömning.
Dömningen som är ett arv där man växt upp i ishallarna i mellan sverige och sett elithockey 1-2 ggr i veckan. 91 Slutade farsan döma och därefter fick jag bara Larsson namnet vidare, det gick också sådär.
Jag gör några säsonger i Korsnäs som tung högerback också, en fotbollsklubb som ligger mig varmt om hjärtat än. De 3 åren i Falun är fyllda med ljusa minnen.
Alla skolkamrater, vänner och lagkompisar, tack.
Sedan väntar lumpen, kungliga flottan i 15 månader och det är en fin tid i livet.
Efter detta drar jag till Balkan och skapar lite fred innan det är daxs för det livsavgörande beslutet att flytta till Gotland.
Ett beslut som nog Bert-Ola Wallin hade mer med att göra än han vill medge men det växte fram över kaffekopparna på hans kontor i Pec´s södra Ungern.
Där träffar jag snabbt Jan Ivarsson och vi finner varandra ganska snabbt, Jan visar mig vägen in i Gotland och efter 8 månader träffar jag min älskade hustru Carina.
Det är nu slutet av 1998 och vi bestämmer oss efter en FN tjänst till och några månaders samboskap att skaffa barn. 2000 i maj är det daxs, då kommer vår Samuel till världen och 3 år senare så kommer vårt andra barn Ronja till världen.
I samband med detta så köper vi vårt hus på Själsö, stoppar in 500kkr och 2000 timmar och här sitter vi nu.
2007 tröttnar vi på att leva i synd och gifter oss en magisk dag i september.
Det finns så mycket att berätta så många historier att tiden aldrig räcker till, det tar vi över ett glas på verandan.
Alla trevliga kompisar idag och arbete, vi kan prata för alltid. Jag vill säga att jag blir 40 år med den glädjen, med min älskade familj, mina arbetskamrater, mina vänner med alla fina minnen ni gett mig genom livet på våra äventyr, mitt älskade Själsö och sist men inte minst min älskade hembygd Smedjebacken som alltid kommer vara hemma. Livet går vidare för mig och tack för att ni är med.

/Mr T



  • Comments(0)//blogg.tenny.se/#post290